Hos oss har vi ett livsavgörande beslut som vi gått och grunnat på läääääääänge......
Och sedan när man kommer till kenneln så är det liksom iallafall kört - för HUR ska man kunna säga "nej tack, jag tror att vi avstår" när man suttit och gosat med den här lilla varelsen i timmar?!!!!! Även om man är nervös för hur livet ska gå ihop i slutändan med jobb och allt!
Så nu vill jag egentligen bara att alla som är inne på bloggen ska lugna mig och säga att "det är klart att Växthusmadam ska ha en växthushund som sällskap". Snälla.....?!!!