Det var så här det började, för en 40-årig evighet sedan. Tullans tomater var utan tvivel den bästa sagoboken som någonsin skrivits! Och så spännande sedan! När plantan blåst ner och krukan krossats mot asfalten och hela plantan sedan är försvunnen! Vilken nervkittlande rysare..... Som tur var blev det happy ending på slutet. Så klart.Nu när den 40-åriga evigheten förflutit har den resulterat i många bra saker, men framför allt i ett alldeles underbart litet, vanligt och alldagligt växthus. I detta lilla hus kommer den nervkittlande rysaren att fortsätta frodas! Mitt första år i växthuset ska nu föräras med en blogg där alla vedermödor ska offentliggöras. Det blir nog både rysare, thrillers och kanske en och annan romantisk komedi, vem vet.....
Jag hann smygstarta förra säsongen, växthuset stod klart i juli. Då såg det ut så här. Från sagobok till eget växthus. Det kunde ha varit jag och inte Cirero som myntat mitt favoritvisdomsord "den som äger en trädgård och en boksamling saknar intet". Med Tullans tomater och en stor kopp te i korgstolen i växthuset känns livet komplett!
3 kommentarer:
Det ser ju jättebra ut! 50m2 ? du menar väl Välkommen till mina 150 kubikmeter :) Vad det inte så den engelska damen menade. Ha det bra /Tyra
Haha jag kom först! Tjohoo
Men kära nån som jag har letat efter denna bok!!! Det är den enda bok som jag kan komma ihåg ifrån min barndom. Tyvärr så kastade min farfar den när farmor dog så jag kan inte få tag på den.... Du vet möjligen inte vart man kan få tag på den? Den är ju HUR BRA som helst.
Förresten så damp jag bara ner här av en slump... KUL!
/ Sofia
Skicka en kommentar