Vik hädan Kung Bore!

Ibland önskar jag att jag hade kontakter i undre världen. Då skulle jag anlita en hit-man, för så här års borde det vara ett pris på Kung Bores huvud! Ena dagen, närmare bestämt den 26 februari, plockar man årets första gullviva. Och sedan slår han till, Kung Bore. Tonvis med snö! Det går inte ens att öppna dörren till växthuset så att man kan gå in och titta på vårlökarna som blommar där inne. Man får titta på kort som tagits på dem innan vintern dök upp. Shame on you, Bore!

Sonen kom hem med en sångtext från skolan. En riktigt sorglig sång tyckte han. Snögubben och fröken Tö heter den. Snögubben och fröken Tö blir kära. Och det går ju inte så bra. En bit in i sången kommer raden "men när fröken Tö blev varm smälte gubbens ena arm". Ha! Men sista raden är ändå bäst: "Gubbens stora vita kropp har hon i en kaffekopp". Fantastisk lyrik! Fast det säger jag inte till sonen. Jag säger inte heller att fröken Tö är min nya idol.

Under tiden som jag går och längtar efter fröken Tö tittar jag på mina irisar. På bild..... Växthusdörren är ju gubevars fastfrusen!

Så här såg det ut i februari. Det såg ju så
lovande ut.........

Tullans tomater

Det var så här det började, för en 40-årig evighet sedan. Tullans tomater var utan tvivel den bästa sagoboken som någonsin skrivits! Och så spännande sedan! När plantan blåst ner och krukan krossats mot asfalten och hela plantan sedan är försvunnen! Vilken nervkittlande rysare..... Som tur var blev det happy ending på slutet. Så klart.

Nu när den 40-åriga evigheten förflutit har den resulterat i många bra saker, men framför allt i ett alldeles underbart litet, vanligt och alldagligt växthus. I detta lilla hus kommer den nervkittlande rysaren att fortsätta frodas! Mitt första år i växthuset ska nu föräras med en blogg där alla vedermödor ska offentliggöras. Det blir nog både rysare, thrillers och kanske en och annan romantisk komedi, vem vet.....

Jag hann smygstarta förra säsongen, växthuset stod klart i juli. Då såg det ut så här. Från sagobok till eget växthus. Det kunde ha varit jag och inte Cirero som myntat mitt favoritvisdomsord "den som äger en trädgård och en boksamling saknar intet". Med Tullans tomater och en stor kopp te i korgstolen i växthuset känns livet komplett!